Meriter är inte ett problem!

Medias krav på politiker blir ständigt större.
Just nu far man fram efter moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten. Utgångspunkten i medias krav på våra offentliga personer är ständigt negativa. Det bygger återkommande på vad man inte får ha gjort, och nästan aldrig på erfarenhet, kunskap och på vad man har gjort. Arkelsten måste sitta kvar. Det är viktigt att hon visar att erfarenhet inte är ett problem. Och det är betydelsefullt att visa att politiker som står för något inte viker sig för ett drev; att ambitösa och allmänbildade personer även i framtiden har en chans som politiker.

Det är så otroligt lätt att ställa krav och kritisera. Du borde inte ha gjort si, du borde inte ha gjort så. Drevets perspektiv är alltid ett “inte”. Drevets perspektiv är alltid negativt. Drevets perspektiv är aldrig en djupare analys. Drevets perspektiv är aldrig allmänintressets. Ju äldre en människa är, ju mer erfarenhet hon har, och ju fler meriter hon uppvisa, desto mer har hon gjort och desto mer finns det också att kritisera. Har man dessutom inte legat lågt och backat för konflikter hela sitt liv utan istället tagit strid för det man tror på så har man dessutom sagt mycket, citerats mycket och retat många.

Men är det inte just sådana politiker vi vill ha?

Ett exempel på hur det kan bli när drevet går och alla slutat tänka får vi i dagens Rapport 12.00. Sveriges Television har som så många hoppat på visionen om en fläckfri politiker som aldrig stuckit ut, och som aldrig gjort något som man med en negativ vinkel kan kritisera. Så som avslutning på reportaget om Arkelsten görs utan vidare kommentarer följande uttalande:

“Igår lämnade Arkelsten sin styrelsepost på börsbolaget Sweco. Att en politiker i hennes ställning har eller har haft ett sånt uppdrag är ovanligt.”

Stanna upp och tänk ett ögonblick här. Vad är det som egentligen är ett problem? Är det Arkelstens erfarenhet av näringslivet som är ett problem? Eller är det bristen på politiker med erfarenhet från företag och styrelser som är ett problem? Vill vi ha erfarna ledare, eller politiska broilers utan annan erfarenhet än partivärldens? Och varför granskar media Arkelsten istället för att uppröras över bristen på livserfarenhet bland våra företrädare i riksdagen?

Drevet mot Arkelsten och alla liknande drev är ett växande demokratiskt problem. Sensationslystnad, tittarsiffror och dramaturgi sätts framför en rättvis och saklig rapportering. Vilja att fälla ännu en politiker sätts framför en diskussion om den aktuella politikerns faktiska lämplighet. Man behöver inte känna någon personlig empati med Arkelsten för att inse att den närmast hundraprocentiga chansen för att bli utsatt för ett negativt drev leder till att allt färre vill ta den här typen av centrala politiska uppdrag.

Vem med livserfarenhet och goda karriärmöjligheter kommer i framtiden att välja att ställa upp som politiker? Och skulle vi inte hellre vilja ha kvar alla de som stuckit ut, ställt upp och tagit ställning än att behålla de personer som blir kvar? För vad är det för politiker som lever upp till drev-logikens krav på ett liv utan tidigare misstag? Och vad är det för typ av människa som tagit sig igenom livet utan att någonsin uppvisa någon form av bindningar eller lojaliteter?

För egen del ser jag mycket hellre en politiker som har erfarenhet från det fullt legitima och helt vanliga svenska ingenjörsföretaget Sweco, än en politiker som kan bevisa att han eller hon helt saknar erfarenhet av nånting överhuvudet.

Vi måste kunna se att i alla andra sammanhang är ett brett CV med olika erfarnheter är något värdefullt, och så är det också i politiken. Kanske i synnerhet i politiken, där det handlar om att kunna röra sig mellan olika ansvars- och ämnesområden, att kunna se olika människors och organisationers perspektiv, och att kunna balansera och uppvisa ett ledarskap inom alla livets områden.

För mig är det obegripligt varför det perspektivet inte får en plats i debatten. Det är obegripligt till och med när drevet går, trots att jag tror mig förstå logiken. För hur kan en hel yrkeskår tappa intresset för att visa upp någon annan bild än den dominerande? Någonstans, i något medium förutom en enkel bloggares, måste det finnas utrymme att diskutera vilka politiker vi vill ha, inte bara vilka erfarenheter politiker inte får ha.

Och just för att erfarenhet är värdefullt har nu Sofia Arkelsten en tung men viktigt roll att spela. Det känns viktigare än någonsin att fler politiker börjar att hålla ut. Det är en viktigt symbolfråga att inte avgå. Någon eller några måste sätta exempel – någon eller några måste visa att verklighetens politiker har en chans.